NYHETSBREV 1:2017

(Publicerat 2017-05-28) – PDF

Utöver förvaltningsberättelsen i årsredovisningen för räkenskapsåret 20160101-20161231 innehåller detta nyhetsbrev en kort betraktelse med rubriken En ljus framtid är möjlig och så en liten notis om det besök i Sverige som Michael Lindfield nyligen gjorde.

I. Förvaltningsberättelse

Stiftelsen Tibetanens Bokfonds trettiosjätte verksamhetsår är nu till ända. Det har varit ett år utan vare sig nytryck eller omtryck. Allt har rullat på i sedvanlig stilla rytm.

Vad som måhända behöver anföras är att den i förra årsredovisningen nämnda, rejäla men svårundvikbara, höjningen av hyran för Stiftelsens lagerlokaler slagit igenom under året. Därför är det ekonomiska resultatet rekorddåligt. Årets underskott är faktiskt närmare 29.000 SEK. Men tack vare synnerligen generösa donationer under året så grävdes inget hål i Stiftelsens ekonomi. Ytterligare en orsak till underskottets storlek var att en 10 år gammal trotjänare till dator hade tjänat ut och behövde ersättas.

När det gäller försäljningsintäkterna så ligger de på den nivå som etablerats under de två föregående åren. Detta betyder att antalet sålda böcker också ligger på samma nivå som tidigare. I den allmänna hetsen att allt bör tillväxa, och helst snabbt, skulle denna realitet kunna väcka bekymrade tankar. Men Stiftelsens uppdrag är att tillhandahålla Baileys böcker till fromma för de personer som har erfarit en inre impuls att vilja ta del av den visdom som finns tillgänglig i dem. Och det uppdraget fullgör Stiftelsen genom att se till att böckerna är tillgängliga i bokhandelssystemet, samtidigt som deras existens bekantgörs genom hemsidan. Biblioteken spelar förstås också en roll för böckernas spridning.

I detta sammanhang kan som ett mått på intresset för Stiftelsens böcker också nämnas att antalet sidvisningar för Stiftelsens hemsida (enligt den nya räknemetoden) var 3381 för 2015 och 3062 för 2016.

När det gäller själva översättningsarbetet har det stått helt stilla under året. Det kan kanske vara viktigt att påpeka att detta inte är en indikation på att intresset för att slutföra översättningsprojektet har börjat klinga av efter många år. Långt därifrån. Det hela handlar bara om att en för projektet central person har haft personliga omständigheter som gjort att det varit omöjligt att frigöra tid för översättning. Men detta kan åtminstone i viss utsträckning komma att ändras under 2017.

Den sedan flera år fastställda utgivningsplaneringen ligger således fast. Lärjungaskap i den nya tidsåldern – II blir alltså den bok som utges härnäst. Och därefter kommer The Externalisation of the Hierarchy att utges. Utgivningsordningen för de tre böcker som sedan återstår att utge, dvs. The Soul and its Mechanism, The Light of the Soul och The Labours of Hercules, fattas i sinom tid.

Slutligen vill styrelsen uttrycka sin djupt kända tacksamhet för den givmildhet som besjälat våra donatorer genom åren oavsett om gåvorna gällt bokutgivningen eller det sakta framskridande skolprojektet.

II. En ljus framtid är möjlig!

Det finns mycket klokhet i Baileys böcker. Så kan man t.ex. finna höggradig intellektuell njutning i hennes subtila utläggningar kring hur skiftet mellan Fiskarnas och Vattumannens tidsålder kan förväntas förlöpa. Och det finns hur mycket psykologisk och andlig insiktsfullhet som helst att insupa genom studier av t.ex. Esoterisk psykologi – I och II och Lärjungaskap i den nya tidsåldern.

Men det kan ändå vara svårt för ens egen personliga del att hitta ett konstruktivt förhållningssätt till vår tid, anfäktad som den är av emotionellt inflammerade och polariserade konflikter underblåsta av rigida och ofta bakåtblickande intellektuella tvärsäkerheter. Det är lätt hänt att man utan att riktigt förstå det dras in i olika astralplansvirvlar som gör att kontakten med själen försvagas så att man får svårt att klart se vägen mot en ljus framtid. Missmod och en viss grad av världsfrånvändhet kan bli följden. Ett slags leda inför alla exempel på att människan ännu inte tröttnat på att göra mesta möjliga av sina sämre sidor.

Men djupast sett finns ingen anledning till missmod vad gäller världsläget. En metafor kan kanske klargöra detta. Det tidsåldersskifte (eller ur ett annat perspektiv det civilisationsskifte) som vi ser utspelas framför våra ögon är en mänsklighetens kollektiva motsvarighet till processerna som utspelas när puppans ordning får ge vika för fjärilen.

Puppan gör förstås motstånd i den högst förståeliga känslan av att den står inför sin undergång. Och så länge personligheten eller egot får tolka världsläget eller formulera visionerna för framtiden så är det bevarandet av puppan, eller det bestämda fjärilsmotståndet som gäller. Puppordningens vapendragare har därför allt intresse av dramatiska scenarier som väcker rädsla. För rädslan släcker hoppet och stänger ute själen. Och när rädslan har sitt grepp över oss framstår fjärilsordningen som naiva och orealistiska förhoppningar.

Den frambrytande fjärilsordningen är däremot förankrad i själen. Den blir därför tydlig i själens ljus, dvs. när vi ser med kärlekens blick. Så för alla som fått mer eller mindre kraftfulla inre bevis för att själen är en realitet gäller det att inte dras in i kollektiva rädslor utan bevara förmågan att se på varje situation med kärlekens blick. Och på så sätt bli varse att fjärilsordningen är upptäckbar i varje omständighet där puppordningen försöker försvara sin fortsatta dominans.

Men i vår tid räcker det inte med att se detta. Att i ett slags mystisk såpbubbla sucka över mänsklighetens enfald och räddhågsna dragning till mörkret. Det krävs handling. Puppordningens sönderfallande välde kommer att bli onödigt dramatiskt och destruktivt om vi som har insikt om själens kraft är försynta och fega. Det gäller att stå upp för fjärilen!

Då gäller det också att erinra sig att den nya tidsåldern eller civilisationen inte kommer att födas tack vare de heroiska individerna utan tack vare de själsstyrda grupperna. Ensam är inte stark, utan för alla som anar själens kraft gäller det att hitta sitt rätta sammanhang. Sin själsgrupp. Och i den träna sig på att tillsammans med övriga gruppmedlemmar förlösa den transformerande fjärilskraften.

För den som vill fördjupa sin förståelse av hur man finner sin själsgrupp och vad som kännetecknar dessa grupper och deras utveckling och arbete är Baileys böcker en guldgruva. Inte minst titlar som Esoterisk psykologi – II, Strålarna och invigningarna och Lärjungaskap i den nya tidsåldern – I. Men studier i all ära, tiderna är som sagt sådana att studierna måste leda till handling. Det gäller att våga smutsa sin med verkligheten och tro på sin själsstyrda förmåga att mitt i puppordningens skrämmande oreda tillsammans med andra kraftfullt bidra till födelsen av fjärilens ordning för människorna på vår jord.

En ljus framtid är möjlig!

III. Michael Lindfields Sverigebesök

Det finns ett antal centra i världen där den medvetna intentionen är att bygga upp en verksamhet på solid själsgrund. Detta är en komplex uppgift givet människans förkärlek för egots makt. Och dessa olika centra har och har haft olika svårigheter under sin existens. Men arbetet fortskrider oförtrutet.

Det handlar t.ex. om centra som

Findhorn
Auroville
Comunità di Etica Vivente (Community of Living Ethics)
Meditation Mount

Michael Lindfield[1] som bl.a. arbetar med att stärka banden mellan dessa centra var nyligen på ett Sverigebesök för att se till Stiftelsen Hilarion – som står bakom Hillesgården och övriga initiativ inom Hilarionsfären[2] – blir tydligare anknutet till det aktuella internationella nätverket.

—–

1. En föreläsning som Michael Lindfield nyligen höll på Findhorn kan avnjutas här. Och en längre tämligen gammal, men likväl intressant intervju – också på engelska – finns här.
2. Stiftelsen Hillesgårdspriset och Stiftelsen Hillesgårdsakademin.